Sömnlös natt

Just nu har jag feber och har sovit i omgångar under dagen. Det gjorde att jag inte kan sova i natt.

Klockan har hunnit bli halv tre på natten. Det är tyst och mörkt i sovrummet och jag är ensam med mina tankar. Tankar som fladdrar till det ena och det andra. Förmodligen är det såna tankar som man knuffat bort under dagen, för att man inte haft tid att reflektera över dem. 

Nu försöker jag att fånga upp dem en och en och försöker att reda ut dem. Det måste ju vara viktiga tankar om de håller mig vaken, tänker jag. ?

Den ena handlar om arbete och möjlighet att försörja mig.

Den andra om mitt avslag i en femton år lång kamp mot Försäkringskassan.

Den tredje tanken vill jag egentligen inte tänka på, för den gör så ont. Egentligen är det den viktigaste att reda ut, just för att jag inte vill tänka på den. Detta kommer att påverka mig, tills jag rett ut det.

Det finns stora och små problem som jag måste  fixa. Men jag måste ta en sak i taget.

Försäkringskassan kan jag inte göra något mer åt. Det är utrett och jag kommer inte längre i mitt livränta ärende,  även om jag är arg över utgången och tycker att de tagit fel beslut. Visst, jag skulle ju kunna lämna ut hela utredningen till pressen och visa hur vidrigt det har gått till. Hur försäkringskassan har ljugit, vridit och vänt på allt jag sagt och till och med förfalskat och förvrängt mina journaler för att få rätt. Jag har bevis, annars hade jag inte anklagat dem för detta. Men det brydde sig inte rätten om.

Arbete är ju något som jag kan göra något åt. Men frågan är när, hur och var. Jag bor ju i norrlands inland och det växer inte många arbeten på träd. Jag är begränsad av arbetsval, på grund av min arbetsskada och det retar mig. Annars hade jag kunnat ta vad som helst.

Jag är även låst av att jag har hus. Här är det inte lätt att sälja huset och jag vill nog inte heller bli av med det. Det är billigare att bo i huset än i lägenhet. Så är läget här i inlandet.

Jag kan flytta till min kille i Stockholm och söka jobb där. Men då har jag fortfarande ett hus och en studerande son under 21 år att ta hänsyn till.

Jag har arbete i september klart, men det är bara halvtid, tyvärr. Vad som händer sen är ju den stora frågan.

Den känsliga tanken, kommer jag nog inte att kunna utreda i natt.  Jag vet att jag måste lösa det snart, för det är mycket viktigt och det påverkar mig mer än jag vill erkänna.

Men jag vet nu vad det handlar om i alla fall. Det har med oärlighet att göra och hur länge jag kan vänta med att ta itu med det, innan jag exploderar och blir ett lejon. ?